Dagen är den nionde mars. Året är 2011. Läget är på det här viset;

För en och en halv vecka sedan gjorde min dåvarande pojkvän slut med mig. Han trivdes inte längre. Tidigare gånger, ja gånger, som han gjort slut har det mestadels berott på att jag inte öppnar mig tillräckligt. Det var även en del av anledningen den här gången. Nu har jag dock vuxit så pass i mig själv att jag klarar av att analysera det på ett vettigt sätt.

Del 1: Jag vill öppna mig för människor i min närhet. Jag försöker öppna mig för människor i min närhet. Ändå hör jag att jag inte gör det. Så jag har kommit fram till att jag förmodligen inte har tillräckligt med tankar och funderingar i mitt huvud för att klassas som en vanlig person. Det är ju en klurig upptäckt.

Del 2: Jag kan se mitt ex svagheter. Saker hos honom som jag inte gillar. Faktum är att jag har haft svårt att se de sakerna tidigare, därför har det också varit svårt att släppa honom. Nu ska jag berätta om de senaste veckorna…

Samma dag som han gjorde slut med mig den här gången pratade jag med min mor i telefon och skrattade som bara den med killen under tiden. Min mor förstod inte alls vad som hänt dagen efter när jag berättade. Exakt en vecka före han gjorde slut så hade jag bestämt mig för att inte fråga honom om vi skulle ses, då han kändes dryg. När han sa att han skulle sakna mig om vi inte sågs så frågade jag trots allt om han ville komma hem till mig.

Jag kände i en vecka eller mer att något var annorlunda, men han har dryga perioder så jag la inte så stor vikt vid det. När han sedan gjorde slut sa han dock att han inte har trivts eller känt lika stark de senaste två veckorna. Ändå har han låtsats som ingenting.

Det jag önskar var att han sagt något när han började fundera på det och så hade vi kunnat prata om det. Hade han sagt att det fanns ett problem och att han var osäker så hade jag fått en ny gnista och ansträngt mig mer. Kanske hade han också fått sagt något som kändes bättre. Hade vi avslutat där på fläcken så hade det också varit okej. Huvudsaken är att han skulle ha sagt något. Att få reda på att han har låtsats är det värsta av allt, speciellt då jag faktiskt också har börjat känna annorlunda de senaste veckorna. Dock kunde jag inte erkänna det för mig själv förrän efter vi gjort slut.

Del 3: Mitt ex var dålig på att vara romantisk. Visst kan jag tycka att det är töntigt och allt vad man ska säga, men när det väl händer en själv så är det allt annat än töntigt. Dessutom klagade han på att jag inte tog beslut på saker som var vi skulle äta, när det inte spelade mig någon roll. Men sen visste inte han vart han ville heller. Sen ville han dessutom inte riktigt visa att det var han och jag i allmänhet, utan pratade gärna med andra, vilket istället kunde göra mig avundsjuk.

Ibland kändes det som om han inte var kär i mig, på grund av att jag inte fick så mycket uppmärksamhet. Men det vet jag att han var. Ändå har jag spenderat lika mycket tid på att oroa mig över hur han känner och tänker, som på att vara lycklig. Nu vill jag av nästan hela mitt hjärta glömma honom. Eller rättade sagt komma över honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man slits mellan två olika och dåliga alternativ blir man liksom paralyserad. Det ena kommer förstöra dig och det andra kommer förstöra dig. Det är svårt att göra något bra utifrån en sådan situation. Det är svårt att göra något alls.   Al...